Okej... Det sämsta tänkbara kunde hända. SD in i riksdagen. SD som vågmästare. Varför:
* Blockbildning. Eftersom det verkar som att Sverige numera faktiskt bara har två partier så kan SD ha lockat till sig väljare som helt enkelt saknat alternativ. Jag tror att det är förödande på sikt. Det måste få finnas tydliga alternativ. Samtidigt som de etablerade partierna klumpas ihop så söker sig väljare till mindre partier (till exempel Fi). De större partierna måste arbeta för att plocka upp dessa väljare. Det gör man genom att visa att det finns olika alternativ, inte genom att måla upp en falsk enighet och skapa ett tvåparti-system. För samtidigt som mångfald inom politiken är viktig så går det inte att ha hur många partier som helst i riksdagen. Då skulle det bli omöjligt att driva igenom förslag.
* Sympatiröster. Väljare kan ha uppfattat medias och de andra partiernas behandling av SD som orättvist och därför helt enkelt röstat på dem i protest. Detta hade kunnat undvikts genom att faktiskt debattera med dem offentligt, tillåta deras demonstrationer och valmöten osv.
* Okunskap. Folk har helt enkelt inte satt sig in i SD:s politik. T.ex. så pratar man om att integrationen har misslyckats samtidigt som man helt saknar ett integrationsprogram. Man vill också styra kulturutbudet genom att helt ta bort bidrag till konst som kan vara provocerande och väcka anstöt. Alldeles uppenbart att folk helt enkelt inte vet vad SD vill blir det när till och med deras folkvalda ledamöter hoppar av sina uppdrag efter att de läst partiprogrammet.
Man skulle alltså ha tagit debatten. Slagit hål på deras argument. Visa att den statistik de hänvisar till inte stämmer. Media skulle ha lyft fram invandrare som står för positiva inslag i samhället. Man skulle visa ännu tydligare vad Islam är för något. Att det är något annat än hedersmord och stening till döds. För det är just Islam som SD har riktat in sig på. Att moskéer ska förbjudas och den muslimska revolution kommer att störta vårt samhälle. Att Sveriges demokrati ska förvandlas till något som mer liknar Iran. Hur svårt kan det vara att sticka hål på de påståendena?
Ibland känns det som om väljare tror att politik är som Facebook. "Nej nu ska jag ta ställning och därför går jag med i den här gruppen". Det här jävla slit-och-släng-samhället med snabb konsumtion, dokusåpor och inte ett spår av eftertanke och reflektion kommer att gå åt helvete.
**********
Stoffe: Barrikaderna kallar. Jag hoppas att du gör mig sällskap.
I sin valfilm påstår Centerpartiet att de kan producera "riktiga" jobb. De rödgröna kommer att skapa ett "bidrags-Sverige".
Undrar vad de byggarbetare som anställs för att bygga 40 000 nya bostäder om året tycker om det?
Eller vad de 6000 nya lärarna tänker när de får veta att de inte har ett "riktigt" jobb.
Eller de nya förskolelärarna?
Eller vårdpersonalen inom landstinget?
Trodde inte att det var möjligt, men C lyckas ge en örfil till hundratusentals, om inte miljontals, människor i ett enda svep och verkar inte skämmas det minsta.
Bygg fler hyresrätter. Lägenheter som alla har råd att bo i. Då kommer vi tillrätta med med den omtalade bostadsbristen och bostadsköerna i många städer. Samtidigt skapas en mängd nya arbetstillfällen för byggföretag och underleverantörer.
Satsa på miljöfrågorna. Anställ fler forskare. Förbättra kollektivtrafiken. Satsa på förnyelsebar energi. Underlätta för företag att ta fram miljövänliga bilar och gör det än mer lönsamt för privatpersoner att välja dessa fordon. Efterfrågan kommer att öka. Bolag som SAAB skulle kunna ha undvikit kaoset genom att ligga i framkant med detta och automatiskt ha varit ett mer attraktivt företag. Arbetstillfällen kommer att skapas i fabriker som bygger dessa bilar, bussar och tåg. Bygg INTE ut kärnkraften och välj för en gångs skull inte den enkla vägen utan den rätta.
Alliansregeringen slog sig för bröstet när de deklarerade att de skulle utöka antalet komvuxplatser. Sanningen är att de inte gjorde mer än att återinföra de platser man tog bort i början på mandatperioden. Och det räcker inte. Ökade platser ger människor en bättre chans att ta sig in på arbetsmarknaden. Samtidigt skapas nya arbetstillfällen inom skolan.
Öka tryggheten för anställda. Unga skall inte ha lägre lön (fy Maud!), lika lite som invandrare (fy Sabuni!) eller kvinnor ska ha det (fy samhället!).
Tandvård skall ingå i sjukförsäkringen.
Ökade kostnader för a-kassa gör att fler lämnar den och så småningom får förlita sig på socialbidrag. Detta är inte bra. Dessutom försvagar och urholkar detta fackförbundens ställning. Vilket leder till ytterligare osäkerhet och sämre villkor för arbetaren. Avgiften för a-kassan måste vara relaterad till inkomst och inte till osäkerheten inom yrket.
Om Alliansen vinner valet så kommer man att utöka provanställningstiden från dagens 6 månader till 18 månader. Ungdomar kommer att få jobb då, säger man.
Provanställning är en anställningsform som redan är praxis på i stort sett alla företag. Om den anställde inte missköter sig under den perioden går den automatiskt över till en tillsvidareanställning.
"Tillsvidare" = fast jobb.
Fast jobb = kreditvärdighet, möjlighet till att hyra lägenhet, ta olika lån.
Provanställning = endast 14 dagars uppsägningstid. Sämre (eller ingen) kreditvärdighet.
Resultat av Alliansens förslag:
Större osäkerhet på arbetsmarknaden.
Få hyresrätter och bostadsköer tvingar bostadssökande att köpa bostadsrätt.
Unga har inte fast anställning = inget lån till bostad.
Eftersom provanställning redan är standard så kommer inga extra arbetstillfällen att skapas. Man skapar bara ekonomisk osäkerhet hos unga, sämre självkänsla och tvingar dem att bo med sina föräldrar ytterligare 1 år.
Imponerande Freddan! Går dessutom helt i linje med Mauds förslag om lägre löner till unga. Vad hände med "lika lön för lika arbete"? Det nya arbetarpartiet står tydligt på arbetsgivarens sida. Helst ska uppsägningstiden vara fem minuter och lönen noll.
Trots det senaste frosseriet i gammal, knastrig, älskvärd, klumpig och alldeles underbar vinyl så ska det i ärlighetens namn sägas att några alster av det lite mer halvmoderna formatet CD också har inhandlats.
Mikael Wiehes senaste verk är förmodligen hans mest solida samling visor sedan Hoola Bandoola-tiden. Engagemanget är inte att ta miste på när liberaler, Sverigedemokrater, borgare och annat löst folk hängs ut utan minsta känsla av försök till förståelse eller någon slags barmhärtighet. Brott har begåtts och brott skall sonas. Illusioner har målats upp och de kommer att spricka. Ibland underfundigt och tänkvärt, för det mesta heligt förbannat. Det är Wiehes svar på Dylans Masters of War. Bara det att han fyller en hel skiva med det. Plus en liveskiva med mycket givande monologer mellan framträdandena. En liveskiva som tyvärr saknar de nya melodierna, men dock en bra mix av gammalt och hyllningar till gamla hjältar (bl.a. Peps, Afzelius och nämnda Masters of War på svenska).
Det måste också tilläggas att studioinspelningarna också innehåller en av Wiehes vackraste ballader, Strö All Min Kärlek.
Om man inte är borgare så är förmodligen denna skiva ett måste.
Eftersom fåtalet läsare av bloggen är oerhört insatta i den här halvbloggarens liv så är det ingen hemlighet att en del skivor har kommit och gått i samlingen under årens lopp. Det har alltid känts surt att köpa tillbaka skivor som sålts. Dels för att man in i minsta orgelton vet vad man får. Dels för att man påminns om de oftast tråkiga omständigheter som ledde till att de såldes eller försvann. Dels för att det är dyrt.
Därför har samlingen på senare år hållit en standard som är långt ifrån acceptabel. Visst har den inkluderat legendariska artister, men allt för sällan legendariska verk. T.ex så har Abbey Roads plats ersatts av Paul McCartneys Pipes of Peace. Och det är aldrig OK.
I höstas så skedde en märklig förvandling i samband med att en fungerande vinylspelare återigen fanns i hemmet. Helt plötsligt kändes det ganska så bra att köpa tillbaka gamla skivor. Vinyl är helt enkelt mycket roligare, mer magiska och älskvärda än kompakt diskarna. Det blev en omstart och en möjlighet att börja bygga en samling från grunden igen. Den stora skillnaden den här gången är att jag vet lite mer om musik än när jag först började och kan därför sålla bort de värsta plumparna i rockhistorien. Att skapa min alldeles egna, snobbigt elitistiska, ultimata samling skivor. Att de flesta av de plattor jag anser vara värda att äga gavs ut på just vinyl underlättar ju, liksom priset på begagnade album. Visserligen förloras en del charm i avsaknaden av skivor som är genuint generande. Men å andra sidan så kanske det finns en extremt liten möjlighet att NI tycker att att jag borde skämmas över några av dem. Fast det är ju egentligen alldeles otänkbart...
Hur som haver... Jag förstår att ni är extremt nyfikna på att följa hur detta kommer att utveckla sig och jag kommer självklart att uppdatera er. Istället för att helt enkelt bara lista nyinköpta skivor, så kommer jag att nörda mig med att bli filmskapare. Håll till godo!
Det är lugnt Pigge. Entusiastiska läsare uppskattas. Tyvärr så blir det förmodligen ingen tripp neråt. Av någon märklig anledning så känns det som att man får lära sig prioritera annorlunda nu för tiden. Och skulle jag strunta i det lilla samvete jag har så slutar det nog i sudden death vid hemkomst. Eventuellt blir det av om allihop åker, men det känns tragiskt nog väldans osannolikt.
***
Stoffe, du får ett halvt rätt. Citatet om gaffeln och soppan är Noels analys av sin bror efter Oasis splittring.
I övrigt så ser facit ut så här:
"I don't know anything about music. In my line you don't have to."
- Elvis Presley
"I love America. I gotta say that. But America will be judged."
- Bob Dylan
Resten står Frank Zappa för. Samma man som sa "Rock journalism is people who can't write, interviewing people who can't talk, for people who can't read."
"I don't know anything about music. In my line you don't have to."
"He's like a man with a fork in a world of soup."
"I love America. I gotta say that. But America will be judged.
"Jazz is not dead, it just smells funny."
"Stupidity is the basic building block of the universe.""
"Tobacco is my favorite vegetable."
"There is no hell. There is only France."
"It is always advisable to be a loser if you cannot become a winner."
"A mind is like a parachute. It doesnt work if it's not open."
"If we can't be free at least we can be cheap."
"You can't be a Real Country unless you have a BEER and an airline - it helps if you have some kind of a football team or some nuclear weapons, but at the very least you need a BEER."
"There will never be a nuclear war; there's too much real estate involved."
"Consider for a moment any beauty in the name Ralph."
"Why do you necessarily have to be wrong just because a few million people think you are?"
"You drank beer, you played golf, you watched football - WE EVOLVED!"
Interviewer: "So X, you have long hair. Does that make you a woman?"
X: "You have a wooden leg. Does that make you a table?"
"Without deviation from the norm, 'progress' is not possible."
"Hey, you know something people? I'm not black, but there's a whole lots a times I wish I could say I'm not white."
"Most people wouldn't know good music if it came up and bit them in the ass."
"There is more stupidity than hydrogen in the universe, and it has a longer shelf life."
"May your shit come to life and kiss you on the face."
"Let's not be too rough on our own ignorance, it's what makes America great."
"Remember there's a big difference between kneeling down and bending over."
One beer coming up, Stoffe. Trots att jag är övertygad om att du fuskade på något sätt.
Keith Richards är mycket riktigt rätt svar. Alla citat var hämtade från den stundtals underhållande "What Would Keith Richards Do". Andra citat som förekommer är "I like God but I hate preachers" och "You ain't no Mick Jagger" (sagt till Sir Mick himself).
*****
Har för övrigt kopplat in Wii:et (?) till internet, vilket innebär att det numera går att spela gamla klassiker. Alltså har jag förvandlats till en ännu mer asocial jävel tack vare Castlevania III och Super Mario Bros 3. Nästa helg får det bli Zelda, Rygar och Mega Man. Tips och förslag mottages mer än gärna.
*****
Ringo är inne i ett stim och är 100% även idag.
*****
Varför existerar floaters? Fy fan...
*****
Guns N' Roses till Sölvesborg. Clapton & Winwood till Malmö. Skåne är visst poppis. Någon som om det är OK att dra med 2 veckor gamla bajs och sovmaskiner på konsert?
OK, vad vore en blogg utan en tävling? En lagom kall öl utlovas till den person som svarar rätt. Är det fler än en lycklig vinnare, så vinns priset av den jag träffar först. Eftersom jag är otroligt naiv, så utgår jag ifrån att ingen fuskar och använder Google eller liknande.
Vem är mannen/kvinnan bakom dessa citat?
"How to turn football stadiums into bars has been our quest."
"Poison's not bad. It's a matter of how much."
"I get paid while I sleep."
"I don't encourage anybody to do what I do, you know? Why should you? More for me!"
"You can't accuse me of anything I haven't already confessed to."
"I will write all of your epitaphs."
"Show me a woman who is faithful and I won't believe you."
"I don't know where Metallica's inspiration comes from but if it's me, then I fucked up."
"If you're going to get wasted, then get wasted elegantly."
"I've never had a problem with drugs, only with policemen."
Notera att krysset efter Godisslut har mystiskt försvunnit. Jäkla Snickers... Får trösta mig med att andra kryss närmar sig.
***
Är allmänt emot nyinspelningar av låtar. Inte covers, utan artister som spelar in en egen låt på nytt (tänk U2 och Mary J's remake på One). På ett intellektuellt plan så finns det inget problem. Vad är det som säger att bara för att en låt är inspelad så betyder det att just den versionen är den, slutgiltiga, ultimata tejken och så är det bra med det? Det kväver skapandet och artisteriet. Det låser fast melodin i just den tiden. Precis motsatsen till inlägget om House of The Rising Sun.
Magen, däremot, vrider sig oftast. Förmodligen eftersom att det oftast stinker kommersialism och inte konstnärligt utvecklande när nyinspelningar sker.
Det märkliga nu är att det har skett en nyinspelning, förmodligen enbart på grund av kommersiella skäl, men jäklar i den berömda lådan så bra det låter! Till Vildingarnas Land-trailern stöds upp av en ny version av Wake Up. Av och med Arcade Fire. Just den låten, trots att jag vet att den faktiskt inte är med i själva filmen, är förmodligen den största anledningen till att jag ska masa mig iväg till biografen.
***
Om man har ett hjärndött jobb är det lätt hänt att man blir hjärndöd själv. Det är mina nynningar under arbetstid ett bevis på. Några visor som man kan ha råkat höra om man kommit i närheten av mig:
Inte så mycket musiklyssnande under detta decennium. Åtminstone inte än. När vi befinner oss i en mindre istid så gäller det att hålla sig inomhus och då är filmtittande en alldeles utmärkt aktivitet. Därför bjuds här på en snabb genomgång:
Avatar - 7/10
Sherlock Holmes - 6/10
In The Valley of Elah - 7.5/10
A Mighty Heart - 5/10
Road To Perdition - 7/10
13 Days - 7.5/10
The Wrestler - 8/10
The Great Debaters - 7/10
Plus några till som säkert kommer att nämnas när minnet är något bättre.
***
På bokfronten så är President Obamas andra bok färdigläst. Kanske inget jag skulle tokrekommendera men det duger som en inblick i det amerikanska samhället. Har även läst en Iréne Huss-bok, vilket jag inte är särskilt stolt över. Glasdjävulen kan hoppas över. Särskilt som författaren har mage att påstå att Hey Jude sjungs av Lennon...
Och på tal om Lennon... Ytterligare en biografi ligger på nattduksbordet. 850 sidor att plöja igenom. Bl.a. får man veta att lille John var en notorisk wanker (9 gånger på en dag, WTF!!!?)...
***
Ett musikfynd har dock hunnits med. It's A Wonderful Life av Sparklehorse är utsökt. Flaming Lips möter Bright Eyes och Yo La Tengo. Dessutom gästar Tom Waits. Spring och köp, ögonaböj!
***
PS.
Har också sett The International. 7.5/10 får det bli på den. Man bör nog ha sett båda Zeigesitfilmerna innan. Inte för att man måste, men för att man då får lite med sig i bagaget och kan sätta in filmen i ett lite större sammanhang.
Shea Stadium i NYC finns inte mer. Istället står där nu hypermoderna och megastora City Field. När den första konserten som hölls på legendariska Shea var det självklart the Beatles som stod på scenen. Den sista som spelade innan den revs var Paul McCartney. Vilken artist ska då öppna det nya skrytbygget? Jo, den gode Macca så klart.
Visst, jag antar att det finns ett litet historiskt värde i detta, men är det verkligen något som absolut måste ut både på dubbel CD, DVD och en lyx-utgåva (som inkluderar Pauls första besök hos Letterman och den minikonsert som han gav på Ed Sullivan Theatres tak)? Nej, jag tycker nog inte det. Särskilt inte när Sir Paul har slängt ut liveskivor och DVDs like there's no tomorrow. Det började 1987. Den första turnén på 10 år, första gången som Beatleslåtar dominerade låtlistan. Självklart ska det ges ut. Sen kom det en trött repris. En halvtaskig unpluggedspelning (dock den första i raden av MTVs utgåvor). Fler trötta repriser. Sedan blev en konsert utgiven bara för att man för en kort stund spelade för någon rymdfärja. En spelning på Röda Torget gavs ut, trots att den genomfördes 10 år efter att det hade varit verkligen spektakulärt. Och nu den här Shea Stadium/City Field-saken.
Givetvis är jag en sucker och köper ännu en live-release. Varför? Därför att under årens lopp har karln haft cirka 20 låtar som han konstant baserat sina konserter på. Den klumpen av låtar har kryddats med några låtar som antingen är från den för stunden aktuella plattan, några mer oväntade val fån Beatles-eran eller nuggets från solokarriären. Varje gång så blir jag nyfiken på hur just dessa låter. Därför spenderar jag massa pengar och sitter igenom ytterligare en version av Yesterday. Ja, jäklar. Det är inte konstigt att han pengar på banken.
Anyway... Jag började fundera på hur det skulle ha sett ut om det vore tvärtom. Tänk om det var de där mer udda låtarna som utgjorde grunden för hans konserter och han hade crowd-pleasers som kryddan över i:et. För faktum är att även om de låtarna är mindre sönderspelade, så är de knappast okända och han skulle utan tvekan fortfarande kunna sälja ut arenor med det materialet. Jämför själva. Låtlista A är de låtar som alltid har utgjort grunden för vilken Macca-show som helst. Lista B är de låtar som spelas mer sällan.
Lista A:
Jet
Band On The Run
The Long And Winding Road
Sgt Pepper
The End
Can't Buy Me Love
Eleanor Rigby
Back In The USSR
I Saw Her Standing There
Let It Be
Live And Let Die
Hey Jude
Yesterday
Get Back
Drive My Car
Let Me Roll It
My Love
Lady Madonna
Lista B:
Magical Mystery Tour
Got To Get You Into My Life
Maybe I'm Amazed
The Fool On The Hill
Things We Said Today
We Can Work It Out
I've Just Seen A Face
Every Night
She's A Woman
And I Love Her
That Would Be Something
Junk
Michelle
C'mon People
Paperback Writer
Penny Lane
Hello Goodbye
Getting Better
Mother Nature's Son
Vanilla Sky
You Never Give Me Your Money
Carry That Weight
Good Day Sunshine
For No One
Fixing A Hole
Too Many People
She Came In Through The Bathroom Window
I've Got A Feeling
Helter Skelter
Please Please Me
Mrs Vanderbilt
I'm Down
A Day In The Life
Day Tripper
She's Leaving Home
Nu är det ju möjligtvis så att låtarna i den första listan faktiskt är "större", men dock sönderspelade till vansinne. I ett alternativt universum hoppas jag att låtlista 2 dominerar livekonserterna. I detta universe är det förmodligen för sent för att göra något vettigt av det hela då rösten och showmanskapet gått utför på senare år.
...sköts John Lennon till döds utanför sin bostad i New York City. Det finns mycket man kan säga om en man full av motsägelser. Han var en man som inte drog sig för att kalla folk för "cunts" i sina texter, ignorera familjen, vara våldsam och vara oerhört introvert. Samtidigt förespråkade han samhörighet, förståelse, var pacifist och extremt öppen och personlig i både intervjuer och i sin musik.
Något mer om denne man tänker jag inte skriva just nu. Jag säger bara: All you need is love, ge freden för en gångs skull en chans och god jul och ett gott nytt år...
Så var det då dags för det första, och förmodligen oundvikliga, inlägget som inte handlar om musik. Den som inte gillar det kan klaga hos Metro, eftersom det var deras sista nummer denna veckan som ligger till grund för detta.
I tidningen publicerades en bild på en isbjörn som precis ätit en isbjörnsunge. Detta är tydligen inget nytt fenomen, utan det har pågått i ett par år. Anledningen till att björnarna gör detta är att isarna smälter tidigare och fryser senare på året. Detta gör att björnarnas svältperioder blir för långa för dom.
Det som gör mig upprörd är inte den rädsla som ungen förmodligen känt. Det är inte den vuxnes handling. Utan det som gör mig skenheligt förbannad är att den desperation som ligger bakom allt är skapad av oss. Det är vi med våra utsläpp, bekvämligheter och vår egocentriska livstil som skapat detta. Både vi konsumenter och företagen som är ute efter bara "one dollar more". Vi har drivit en utrotningshotad art till kannibalism. Någon gräns måste det finnas för galenskapen. Det finns säkert många andra och mer skrämmande exempel än just det här, men det var något som berörde mig. Det var något som fick mig att skämmas över att vara människa. Det hoppas jag att fler känner. För att på något tvistat, jävla ironiskt vis så är det just den skammen som gör oss mänskliga.
Ja du Stoffe, det betyder inte att det var bättre förr. Det är delvis en fråga om tycke och smak. Man kanske helt enkelt inte klarar av att lyssna på gamla inspelningar gjorda i bagageluckan på en bil. Man kanske inte uppskattar de enklare arrangemangen eller en viss stil.
Däremot så kan man tycka att en viss charm försvunnit de senaste, tja, 40 åren. Nu slits aldrig låtarna i generationer eller växer och förändras. De kommer aldrig få sitt eget liv med alla skönhetsfläckar och erfarenheter som det innebär att vandra från en tid till en annan. Du kommer aldrig höra en artist säga "en gång hörde jag en visa. Jag kommer dock inte ihåg den, så jag skrev en egen."
Självklart finns det även fördelar med det nya. Större spridning och lättare tillgänglighet och med det följer minskade klyftor inom kulturlivet. Alla kan kultivera sig, bara intresset finns. Det handlar väldigt lite om ekonomiska förutsättningar för konsumenten/publiken. Vi har numera ett sjujäkla bibliotek som heter internet och det är positivt på många plan.
På detta sätt går detta inlägg och det föregående hand i hand med det tidigare filosoferandet kring skivomslagen.
********
För övrigt vill jag tipsa om Flaming Lips album The Soft Bulletin. En synnerligen trevlig skiva från 1999 som jag återupptäckte härom veckan.
