Årets mest onödiga skivsläpp..?

Shea Stadium i NYC finns inte mer. Istället står där nu hypermoderna och megastora City Field. När den första konserten som hölls på legendariska Shea var det självklart the Beatles som stod på scenen. Den sista som spelade innan den revs var Paul McCartney. Vilken artist ska då öppna det nya skrytbygget? Jo, den gode Macca så klart.

Visst, jag antar att det finns ett litet historiskt värde i detta, men är det verkligen något som absolut måste ut både på dubbel CD, DVD och en lyx-utgåva (som inkluderar Pauls första besök hos Letterman och den minikonsert som han gav på Ed Sullivan Theatres tak)? Nej, jag tycker nog inte det. Särskilt inte när Sir Paul har slängt ut liveskivor och DVDs like there's no tomorrow. Det började 1987. Den första turnén på 10 år, första gången som Beatleslåtar dominerade låtlistan. Självklart ska det ges ut. Sen kom det en trött repris. En halvtaskig unpluggedspelning (dock den första i raden av MTVs utgåvor). Fler trötta repriser. Sedan blev en konsert utgiven bara för att man för en kort stund spelade för någon rymdfärja. En spelning på Röda Torget gavs ut, trots att den genomfördes 10 år efter att det hade varit verkligen spektakulärt. Och nu den här Shea Stadium/City Field-saken.

Givetvis är jag en sucker och köper ännu en live-release. Varför? Därför att under årens lopp har karln haft cirka 20 låtar som han konstant baserat sina konserter på. Den klumpen av låtar har kryddats med några låtar som antingen är från den för stunden aktuella plattan, några mer oväntade val fån Beatles-eran eller nuggets från solokarriären. Varje gång så blir jag nyfiken på hur just dessa låter. Därför spenderar jag massa pengar och sitter igenom ytterligare en version av Yesterday. Ja, jäklar. Det är inte konstigt att han pengar på banken.

Anyway... Jag började fundera på hur det skulle ha sett ut om det vore tvärtom. Tänk om det var de där mer udda låtarna som utgjorde grunden för hans konserter och han hade crowd-pleasers som kryddan över i:et. För faktum är att även om de låtarna är mindre sönderspelade, så är de knappast okända och han skulle utan tvekan fortfarande kunna sälja ut arenor med det materialet. Jämför själva. Låtlista A är de låtar som alltid har utgjort grunden för vilken Macca-show som helst. Lista B är de låtar som spelas mer sällan.

Lista A:

Jet

Band On The Run

The Long And Winding Road

Sgt Pepper

The End

Can't Buy Me Love

Eleanor Rigby

Back In The USSR

I Saw Her Standing There

Let It Be

Live And Let Die

Hey Jude

Yesterday

Get Back

Drive My Car

Let Me Roll It

My Love

Lady Madonna

Lista B:

Magical Mystery Tour

Got To Get You Into My Life

Maybe I'm Amazed

The Fool On The Hill

Things We Said Today

We Can Work It Out

I've Just Seen A Face

Every Night

She's A Woman

And I Love Her

That Would Be Something

Junk

Michelle

C'mon People

Paperback Writer

Penny Lane

Hello Goodbye

Getting Better

Mother Nature's Son

Vanilla Sky

You Never Give Me Your Money

Carry That Weight

Good Day Sunshine

For No One

Fixing A Hole

Too Many People

She Came In Through The Bathroom Window

I've Got A Feeling

Helter Skelter

Please Please Me

Mrs Vanderbilt

I'm Down

A Day In The Life

Day Tripper

She's Leaving Home

Nu är det ju möjligtvis så att låtarna i den första listan faktiskt är "större", men dock sönderspelade till vansinne. I ett alternativt universum hoppas jag att låtlista 2 dominerar livekonserterna. I detta universe är det förmodligen för sent för att göra något vettigt av det hela då rösten och showmanskapet gått utför på senare år.

Nu är det slut på ramblandet.


Ringo + "amatörer lånar, genier stjäl 3.0"

Eftersom John Lennon nämndes igår så är det väl inte mer än rätt att vi hyllar Ringo idag...

 

********

Fler låtstölder:

The Shins - Turn A Square = The Kinks - Picture Book

John Lennon - Happy Xmas (War Is Over) = Peter, Paul & Mary - Stewball (även inspelad av Wood Guthrie, The Hollies m.fl.)

 


8 December 1980...

...sköts John Lennon till döds utanför sin bostad i New York City. Det finns mycket man kan säga om en man full av motsägelser. Han var en man som inte drog sig för att kalla folk för "cunts" i sina texter, ignorera familjen, vara våldsam och vara oerhört introvert. Samtidigt förespråkade han samhörighet, förståelse, var pacifist och extremt öppen och personlig i både intervjuer och i sin musik.

 

Något mer om denne man tänker jag inte skriva just nu. Jag säger bara: All you need is love, ge freden för en gångs skull en chans och god jul och ett gott nytt år...


Skam

Så var det då dags för det första, och förmodligen oundvikliga, inlägget som inte handlar om musik. Den som inte gillar det kan klaga hos Metro, eftersom det var deras sista nummer denna veckan som ligger till grund för detta.

 

I tidningen publicerades en bild på en isbjörn som precis ätit en isbjörnsunge. Detta är tydligen inget nytt fenomen, utan det har pågått i ett par år. Anledningen till att björnarna gör detta är att isarna smälter tidigare och fryser senare på året. Detta gör att björnarnas svältperioder blir för långa för dom.

 

Det som gör mig upprörd är inte den rädsla som ungen förmodligen känt. Det är inte den vuxnes handling. Utan det som gör mig skenheligt förbannad är att den desperation som ligger bakom allt är skapad av oss. Det är vi med våra utsläpp, bekvämligheter och vår egocentriska livstil som skapat detta. Både vi konsumenter och företagen som är ute efter bara "one dollar more". Vi har drivit en utrotningshotad art till kannibalism. Någon gräns måste det finnas för galenskapen. Det finns säkert många andra och mer skrämmande exempel än just det här, men det var något som berörde mig. Det var något som fick mig att skämmas över att vara människa. Det hoppas jag att fler känner. För att på något tvistat, jävla ironiskt vis så är det just den skammen som gör oss mänskliga.

 

För att förtydliga:



 

versus:

 



RSS 2.0