Wiehe tar det tillbaka
Trots det senaste frosseriet i gammal, knastrig, älskvärd, klumpig och alldeles underbar vinyl så ska det i ärlighetens namn sägas att några alster av det lite mer halvmoderna formatet CD också har inhandlats.
Mikael Wiehes senaste verk är förmodligen hans mest solida samling visor sedan Hoola Bandoola-tiden. Engagemanget är inte att ta miste på när liberaler, Sverigedemokrater, borgare och annat löst folk hängs ut utan minsta känsla av försök till förståelse eller någon slags barmhärtighet. Brott har begåtts och brott skall sonas. Illusioner har målats upp och de kommer att spricka. Ibland underfundigt och tänkvärt, för det mesta heligt förbannat. Det är Wiehes svar på Dylans Masters of War. Bara det att han fyller en hel skiva med det. Plus en liveskiva med mycket givande monologer mellan framträdandena. En liveskiva som tyvärr saknar de nya melodierna, men dock en bra mix av gammalt och hyllningar till gamla hjältar (bl.a. Peps, Afzelius och nämnda Masters of War på svenska).
Det måste också tilläggas att studioinspelningarna också innehåller en av Wiehes vackraste ballader, Strö All Min Kärlek.
Om man inte är borgare så är förmodligen denna skiva ett måste.
