Guess God Thinks I'm Able
Så... Oasis is no more. Eller..? För vad ska man egentligen tänka när Liam Gallagher annonserar för världen att han har hittat ett nytt band? Det nya bandet är nämligen Oasis minus storebror Noel. Första tanken är så klart att det kommer bli ett praktfiasko. De övrigas låtar har på tidigare album varit hemskt träiga och faktiskt tråkiga. Det var när Noel steg ner från tronen som envåldshärskare som Oasis började förfalla. Även om fallet aldrig var så hårt som rubriktänkande kritiker har velat göra gällande, så är det dock så att kvaliteten började dala och det enda som överlag bidrog till att göra skivorna bra, faktiskt var de låtar som Noel skrev.
Det finns givetvis några undantag och de undantagen är Liams låtar (Songbird, Meaning of Soul, I'm Outta Time). Frågan är hur mycket Noel i sin producent roll har skyddat och burit lillbrorsan. Hur mycket har städats och tweakats och har Liam den kunskapen själv? Är han kapabel att öka produktiviteten från en eller två låtar per album till närmare ett tiotal?
Och icke att förglömma är att Lennon-wanna-bens röst blivit allt rosligare med åren. Jag skulle till och med vilja påstå att McCartney-wanna-bens röst har utvecklats och blivit bra mycket starkare och faktiskt passerat Liams kapacitet på de senaste två-tre plattorna.
Ytterligare saker som talar emot att Liams nya projekt skall lyckas är att han knappast är känd för sin arbetsmoral och självdisciplin. Är han kapabel att leda ett band med stora ambitioner? Å andra sidan har han aldrig behövt oroa sig för det eftersom Noel alltid tagit hand om den biten (här syftar jag inte på låtskrivande, utan snarare konstnärlig inriktning och att genomföra alla de sidouppdrag utöver musiken som uppstår). Kanske har han det i sig om han blir tvingad att steppa up to the plate.
Det som kanske möjligtvis kan sägas med säkerhet är att låtarna kommer att skrivas mer på magkänsla och innehålla desto mer svett och juckande än Noels material som med tiden blivit allt mer eftertänksamt.
Trots allt kan jag inte låta bli att tänka på historien om när Liam i sin ungdom gick till arbetsförmedlingen i Manchester. Han fick frågan vad han ville bli "när han blev stor". "A rock star" var hans stensäkra svar. Självklart blev han utskrattad och tillsagd att komma tillbaka när han funderat ut något mer realistiskt. Veckan därpå klev han in med ett skivkontrakt på 5 album och värt miljontals kronor. Den här gången var det ingen som skrattade förutom Liam själv.
Just det är vad som faktiskt talar för det nya, ännu namnlösa bandet. Att när ingen tror på Liam så slutar det till slut med att han skrattar sist. Guess God Thinks I'm Able, som Liam skrev, kanske hintade mot att han är redo att växa ut till en riktig bandledare.
Oavsett resultat så är trots allt sådana här tider förbi, och det lämnar en bitterljuv känsla:
